- Project Runeberg -  En bikt /
208

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

som växte upp, höjde mig öfver mig själf och min
inre kraft blef mångfaldigt fördubblad. Också
här fanns själfförgätenhet, men den förintade mig
inte, utan plånade endast ut mina bittra tankar
och ångesten öfver min ensamhet.

Allt detta stod ännu för mig blott som en oklar
och formlös förmodan, — jag kände, att ett nytt
frö vuxit upp i min själ, men jag kunde inte
förstå det, jag märkte endast, att det drog mig
allt omotståndligare till människorna.

Jag arbetade nu vid hyttan för fyrti kopek om
dagen, bar på axlarne och körde kärror med olika
tunga saker, — järnskrot, slagg, tegelstenar, och
jag hatade detta helvete med all dess smuts,
oväsen och plågsamma hetta.

Hakande sig fast vid marken och krossande den
under sin tyngd, slukar hyttan omätligt, glupskt,
dagar och nätter, flåsar af lystnad, tjuter och
spyr ut ur sina glödande käftar jordens brinnande
blod. Det stelnar och svartnar, och den fortsätter
att dåna och rassla, då den valsar det röda järnet,
sprutar gnistor och drar skälfvande ut långa
lefvande strimmor liksom ådror ur jordens kropp.

I detta vilda arbete ligger något hemskt, som
kan göra en galen. Det tjutande vidundret
tömmer jordens sköte och gräfver därigenom en
afgrund under sig, och då det vet, att det engång
skall falla i den, hväser det ilsket med tusende
röster:

»Fortare, fortare, fortare!»

I lågorna och dundret, i regnet af brinnande
gnistor arbeta sotiga män, — det tycks inte, som
om här funnes någon plats för dem, ty allt rundt
omkring hotas af en död i lågorna eller att
krossas af järnets tyngd, allt döfvar och förblindar,
den olidliga hettan uttorkar blodet, men de sköta
lugnt sitt värf, hemmastadda pä platsen, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free