Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
ett afbrändt svedjeland, och tankarne kröpo än
med min skugga framför mig, släpade sig än
efter som en tung rök. Om jag blygdes eller om
det var något annat, kommer jag inte ihåg och
kan inte säga det. En mörk tanke spirade upp
och snodde som en läderlapp omkring mig.
»Gudlöse äro de, men inga gudsskapare–->
Men tyngre än alla tankar, minns jag, låg inom
mig en dof, lättjefull stillhet, liksom en grumlig,
stillastående pöl, och i dess mörka djup simmade
trögt och tungt stumma grubblerier, likt skygga
fiskar, som kretsa rundt och inte kunna tränga upp
till ljuset ofvanför.
Af yttre ting trängde inte mycket till mitt
medvetande, jag minns som i en dröm de människor,
jag träffade.
Så råkade jag i trakten af Omsk midt in i en
bymarknad, och där vaknade jag.
I dammet vid vägen sitter en blind och sjunger
med släpig röst, och hans förare står på knä
bredvid honom och spelar på ett positiv. Gubben
stirrar med tomma ögon mot himlen och
återuppväcker forntiden, sjungande med sin svaga, spruckna
stämma:
»I tsar Ivan Vasiljesv regering . . .»
Och positivet drar doft ut på tonen: »U-u-u - •»
Jag slog mig ned på marken bredvid den blinde,
— han sträckte ut handen mot mig, höll den ett
ögonblick, släppte den därpå igen och fortsatte
att sjunga:
»Lefde Jermak. son till Timofei...»
»A-a-a», ackompanjerar positivet, och omkring
sången samlas stillsamt en tankfull skara, som
med sänkta hufvuden allvarligt lyssna till
forntidens bragder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
