Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
arbetarne, också börja på, då måste det vara
sant. Och ibland händer det, att en enkel man
ser längre än till och med herremännen. Det
vill säga, att det är det allmänmänskliga som
börjar. Allmänmänskliga, det är just så, de säga.
Och jag är ju människa. Därför bör jag kanske
gå samma väg som de. Men jag tänker som
så . . .»
Jag hör på honom och säger för mig själf:
»Lär dig, Matvej ...»
Och sedan säger jag till honom:
»Hvad tjänar det till att tänka? Det är Guds
sak.»
Han tvärstannade, så att jag kom rätt på
honom, vände ansiktet emot mig och frågade strängt:
»Är det verkligen Guds också? Jag tänker
så. Det är sagdt, — ära dina föräldrar. Och
öfverheten, den är också af Gud, är det sagdt.
Det är bekräftadt med tecken och under. Det
vill säga, att om den gamla lagen skall förändras,
så måste det ske tecken. Men hvar äro de? På
den nya lagens sida finns inga underverk. Inga
alls. Där borta i Nischni hittades reliker och
under skedde, men de säga, inte är det några
reliker, inte. Serafim hade grått skägg, säga de,
och i stället förevisas ett rödt. Men det är inte
skägget, som är hufvudsaken, utan undret. Skedde
under? Ja. Det erkänna de inte. De anse alla
tecken för bedrägerier. Eller också säga de, att
det är tron, som skapar underverken. Det är
ibland så, att jag skulle vilja slå dem sönder och
samman, för att de inte ska’ bringa oro i mitt
sinne.»
Han står åter stilla, och omkring honom reser
sig natten från marken.
Stigen stupar brantare ner, bäcken har ändå
brådare, och det prasslar sakta i buskarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
