Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
längre, jag fanns inte längre till, ocli tid ocli rum
funnos inte heller, endast en glädje, ofattbar som
himmelriket. Jag glödde af trons eld, jag var
omärklig och stor liksom alla omkring mig under
denna vår gemensamma flykt.
»Gå på!»
Och oemotståndligt ilar skaran framåt, tvärs
öfver alla hinder och bråddjup, öfver alla sina
tvifvel och mörka farhågor.
Så minns jag, att allt med ens stannade, det
uppstod en viss villervalla, jag var framme vid
kärran med den sjuka, och jag hörde rop och
sorl:
»Förböner, förböner!»
Det blef en stor uppståndelse, — kärran fick
en knuff, och flickans hufvud ruskade hjälplöst,
maktlöst, medan hennes stora ögon förfäradt
blickade upp. Tiotals ögonpar öfvergöto den sjuka med
sin strålglans, på hennes förlamade gestalt
korsades hundratals krafter, kallade till lif af den
tvingade åtrån att se den sjuka stå upp från sitt
läger, ocli jag såg också ner i djupet af hennes
blick och längtade lika outsägligt som alla de
andra, att hon skulle stiga upp . . . inte för min
skull och inte för hennes, utan för något annat,
inför hvilket både hon och jag endast vore som
fågelfjädrar i en eldsvåda.
Liksom regnet mättar jorden med lifgifvande
väta, så mättade folkmassan flickans förtorkade
kropp med denna sin kraft, och dess hviskningar
ljödo som höga rop för mig och henne:
»Stig upp, kära, statt upp! Lyft upp dina
bänder, var inte rädd! Statt upp, statt upp utan
fruktan! Stå upp, du sjuka! Kära, lyft upp dina
händer!»
Hundratals stjärnor flammade upp i hennes själ.
och en rosig skiftning färgade det döda ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
