Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varsamt och smekande smälte mörkret och tände det
i glöd och drog af jorden nattens höljen, så att
den stod upp framför mig i sin blommande, doftande
höstskrud, en smaragdgrön arena för människornas
stora idrotter och kamp för idrottens frihet, den
heliga platsen för processionen till skönhetens och
sanningens helg!
Jag såg henne, min moder jorden, i rymden
bland stjärnorna, och hur stolt hon med sina
oceaners ögon blickade ut i fjärran och i djupet, såg
henne som en bräddad skål med rödt, outtröttligt
sjudande människoblod och såg hennes härskare
och konung — det allsmäktiga, odödliga folket!
Han bevingar hennes lif med storheten af sina
gärningar och förhoppningar, och jag bad:
»Du är min Gud och skaparen af alla gudar,
som du väfver af dins själs skönhet i ditt sökandes
möda och oro!
»Och världen skall icke ha någon Gud utom
dig, ty Du är den ende, undergörande Guden!»
— Detta är min trosbekännelse!
— — — Och så återvänder jag dit, där
människorna frigöra sina medmänniskors själar ur
mörkrets och vidskepelsens fångenskap, samla folket
till ett, upplysa dess hemliga anlete för det, hjälpa
det att lära känna kraften af dess vilja och visa
det den enda, sanna vägen till den allmänna
sammanslutningen för det stora verkets skull, — det
universella gudsskapandet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
