Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kommission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båt mä en sån ärans fähund! Full ä ja mä, ja, dä
vet ja, men dum ä ja inte! Ner mä seglena, din
dåre!
Matts Abraham grät. — Vi tar årorna å ror —
vi kan inte sköta dä här, vi går inte i land mä’et.
Skäll inte, Fånglina, utan hjälp i stället, å tänk på
båten, som ligger och hugger å går läck. Han
steg fram på osäkra ben och lyfte mödosamt
ned masten.
— Nu stiger du i, ditt fä, sade Fånglina, å
lyftar förn åv stenen, för jag blöter inte byxorna
för din skull, ärans drummel där!
Matts Abraham raglade fram i förn och klev
över relingen, halkade på stenarna och blötte sig
till midjan, stånkade och högg i. Båten gled av
och Matts välte på huvudet in i båten, medan
Fånglina med en duns satte ändan i toften och
fumlade fram årorna.
— Ro ensam ett slag, mä ja tömmer stövlarna!
Fy fasen, ja ä blöt som en snorgärs. Skäll inte, dä
geck ju bra som dä geck, å när olycka ä framme,
så rår en sej inte själv.
Fånglina började ro med mörk min, men
plötsligt sköt han in årorna under knät och fick fram
flaskan.
— Nu har en då förtjänt en droppe, å ja har
sovet bort dä mästa. Dä välan bäst att du tar dej
en mä så du inte förkyler dej, när kvällbrisen tar
i! Ja, skål då!
Matts tog tacksamt en klunk ur buteljen och
satte sig till årorna, men for plötsligt upp som en
raket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
