Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan-Lars från Harön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nattsäck och hatt på klädhängaren. Inne i
matsalen hägrade smörgåsbordet. Jan-Lars spottade
på fingrarna och ordnade sina lätt grånade lockar.
Jag hällde upp suparna, och under
gentlemannaskrapningar med stövelsinkorna började
Jan-Lars lutad över bordet med dess många sorter
leksaksmat belasta sin assiett med näringsmedel.
Han hoppade medlidsamt över strömmingen och
ålen och ägnade sig åt ansjovisen, rödbetorna och
kalvhjärnan. Han såg snålt efter kvarten, då jag
lagade mig att söka matbordets gedignare rätter
och lugn.
Den skånska kalopsen kom fram och pilsner.
Jan-Lars talade nyheter från sin ö.
— Vi har haft en jäkla läsare på ön, en sån
där kolportör di kallar, som förkunnade ordet.
Han bodde hos Vikberg förstås. Å så en måron i
ottan, när Vikberg skulle sjussa fjärdingsman å
höll på mä påselningen, så kom fjärdingsman å
titta in i springan ve rullgardin i rummet, där
Vikbergskan låg, å jäklar i’et var inte han som
förkunnade därinne å höll på å vänslas mä henne.
Fjärdingsman geck förstås på fläcken te Vikberg,
som höll på mä hästarna, å sa: Titta in breve
rullgardin i kammarn, ska du få si på faen, där
går aldri rätt te, sa han. Å Vikberg tittade å
sprang in å slog på dörren å skrek: Öppna! Men
di öppnade inte. Då sprang Vikberg te vebon å
hämtade yxen å slog in dörrspegeln å tog sej
in i kammarn å klådde honom som förkunnade
så jäkligt, så han va slak som e kalvränta, så dä
va riktigt synd om honom, så läsare han va. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
