Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seglats med strandhugg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äga. Det är av den typ, med vilken Kolumbus
upptäckte Amerika, och i festskrud. Jag kommer
ihåg en saga av H. C. Andersen: En berättelse
från Klitterna. Just det stället i sagan, där Jörgen
dör i koret, medan den gamla kyrkan begraves
under flygsanden: Och skeppet, som hängde i
koret, sänkte sig ned framför de två; det blev
så stort, så präktigt, med sidensegel och förgyllda
rår; ankarna voro av det röda guld, och varje
tåg silkestvinnat, såsom det stod i den gamla
visan.
Det där kan jag utantill sedan pojkåren, och
medan jag står här ute på den fattiga ön med
ansiktet tryckt mot dess kyrkas utskottsrutor och
havet brusar på avstånd och vinden, rasslar i gräset
på gravarna, får jag ett anfall av 70-talssentimentalitet.
Men en blick in i sakristian med dess
kungörelsesamling i fula pappband på bokhyllan,
där en vintratt står upp- och nedvänd och en
smutsig mässkjorta med råttäten bård hänger på
väggen, släpper mig handlöst ned mitt i 80-talet.
Saklöst hoppar jag över 90-talet och är åter en
modern människa med de sista krigstelegrammen
i tankarna.
Singös färg är grått. Men under de väderbitna
granarna är mossan skär av linnea.
En sägen förtäljer om en pojke, som kom i
lära hos en skräddare. Han var kvickställd på alla
vis och medan han sydde och skar till, vann han
skräddardotterns hjärta, så att hon fick ett barn.
Skräddaren blev förstås arg och ville att gesällen
skulle gifta sig med dottern, vilket ju var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
