Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smokingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss och där gräset stod klargrönt och glest i
den svarta myllan. I den trädgården bodde Blinda
Kristian, som blåste esskornett. Om kvällarna
blåste Kristian för oss och pigorna i trakten.
Kristian älskade alla pigor, och de förmådde locka
mycket mera smäktande toner ur hans instrument
än vi. En gång hade pigorna bjudit oss på
kafferep och bal i ett gammalt magasin, som stod i
utkanten av Kristians trädgård. Kristian skulle
spela, men då vi började dansa, slutade han
plötsligt och gick snyftande sin väg. Det blev
ingen dans, ty Kristian blev svartsjuk.
Det var rörande, och det dröjde länge, innan
hans esskornett åter hördes i trädgården. Hela
grannskapet undrade över orsaken, och vi tyckte,
att idyllen grånade och blev tommare på poesi.
Men en dag hade en av pigorna skrämt Kristian
med Olefine. Det var ju lätt att skrämma en blind
med ett så underligt djur. Det var hjärtlöst, och
det dödade visst för lång tid kärleken i Blinda
Kristians hjärta. Han började spela igen som för
att döva smärtan, och vår idyll vart åter hel.
Vårt rum var mycket högt, ty dess övre hälft
hade en gång varit rum i övervåningen. På ena
kortväggen funnos två fönster, det ena över det
andra, och högt uppe under taket på inre
långväggen var märke efter en spis. Fönstren voro
små och sneda, och det mesta ljuset kom från
ett par igenspikade glasdörrar med trasiga rutor,
där blåsten surrade i klisterpapperet. I ett hörn
stod en sprucken järnspis, som var röd av rost.
På den stekte vi vår sill, då vi voro hungriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
