Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smokingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han log och blinkade med sina döda ögon.
— I kväll ska väl herrarna bort och höra musik
på Lorensberg? Det är ju helgdagsafton!
Lorensberg var Kristians himmelrike, ty där
spelade en hel musikkår med en esskornett, till
vilken alla andra instrument bara voro
ackompanjemang. Han hade varit där flera gånger,
men inte nu på länge. Han hade nog varit rädd,
att hans kläder inte skulle vara nog vackra, men
när han betalade sitt kaffe, så — — — Moster
hade varit med honom, men hon var barnmorska
och hade sällan tid. Och en gång hade där varit
flickor som spelade, hade moster sagt — —
— Joo, vi ska verkligen bort till Lorensberg,
vi bara väntar på Johansson, som har gått ett
ärende — —
— Dom har redan börjat spela, sade Kristian
och lyssnade. Dom spelar en vals.
Vi hörde ingenting, Kristian hörde dubbelt så
långt som vi. Vi togo avsked av honom. Han
började spela en släpande vals.
Gatan blev tommare. Vi gingo in och drucko
öl och svuro över Johansson. Vi skulle aldrig
få resa till Allahabad, inte ens till Paris. Konst
var det sämsta som fanns. Konst var humbug,
och vi skulle ta hyra i stället, segla på Amerika
och slåss i hamnarna med kniv, om det behövdes —
eller gräva guld i Ural — i Ural fanns det ju
guld, men det var sant, staten skötte naturligtvis
om gruvorna och guldgrävarna voro bara uselt
avlönade — nej, vi skulle resa till Sydamerika, till
Amazonflodens källor — där skulle vi gräva guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
