Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till fjälls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
malmtågen. Denna parentes skär i stämningen
här, jag medger det, men faktum skär också i
trevnaden. Punkt!
Från Stordalen kommo vi per malmtåg till
Abisko, där tre kilometer från stationen
Abiskojokki bilda en djup cañon på sin väg mot
Torneträsk. Vi måste naturligtvis betrakta det av
järnvägen överbyggda och förstörda fallet, slängde på
försök ut en svirvel för att hala in en laxöring,
men ingen häktade sig på.
Tillbaka till Abisko och prejade på biljett ända
till Riksgränsen norrut till Björklidens station. Vi
fingo en dressin (o, järnvägsstyrelse!), befunno
oss efter tre kilometers färd mitt för Tornehamn,
och här börjar den egentliga resan. Jag har
nedskrivit ovanstående för att den landsplåga, som
benämnes turister, folk med röda böcker, fina
knäbyxkläder av underbart snitt och med gemsjägarens
apparition som ideal, i minnet skall få genomgå
sina ohyggliga men spänstigt övervunna
vedermödor i järnvägskupéer och turisthyddor.
Längst upp i Pålnoviken, Torneträsks
avslutning mot nordväst, ligger ett av lapparnas
sommarbeten. Dit skulle vi. En f. d. rallare, som slagit
sig ned i en torvhydda som fiskare på den sluttande
stranden av den lilla sjö, som ligger mellan
Pahtajaure och träsket, ägde en nordlandsbåt i
Tornehamn och försäkrade, att lapparna redan voro
installerade i sina kåtor på Pålnovare. För ett
Klondykepris voro han och hans kamrat villiga
att ro oss till Pålnoviken. Efter några prutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
