Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till fjälls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med strömmens videbevuxna delta. Och mitt ur
deltat höjde sig en blå röksky ur fyra mörktoppade
kåtor.
För mig som under åratal längtat efter att
träffa lappar var det ett ögonblick, som jag sent
glömmer. Den brusande Sarvasjokki, videskogen
med det snöiga Njallåive fjäll som bakgrund,
kåtorna, hundarnas skall, lämlarnas skrik, allt var
så vackert, oberört och typiskt lappländskt, att
det alltid skall stå för mitt minne som begreppet
Lappland.
Vi skuro ett par duktiga påkar för att försvara
oss mot hundarna och trängde in i videskogen,
där otaliga bäckar på sidorna om den grunda
men strida strömmen snart förvandlade våra
lappskor till vattenreservoarer. Vi måste vada över
själva floden, men vattnets höjd och iskyla märkte
vi knappast, ty på andra stranden stodo kåtorna.
Ilsket skällande rusade en mängd hundar emot oss,
men lärde snart att hålla sig på avstånd.
Med ett »päivä!» slogo vi dörrskynket åt sidan
i närmaste kåta och voro nu gäster hos Kuhmonen.
Kuhmonen, ägare av 800 renar, lugn i
medvetandet av sitt oberoende, gentleman och härlig
typ av sitt folk, hälsar oss tillbaka med en värdig
och hjärtlig böjning på huvudet, ty Jerker är hans
vän och välbekant i hans kåta sedan åratal.
Professorn har ögonblickligen slagit sig ned och börjat
ett för oss obegripligt, men tydligen intressant
samtal med Kuhmonens unga och vackra dotter,
vilken börjar laga till kaffe. Hon slickar skedarna
rena och diskar kopparna ordentligt. Vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
