Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söderut varit rädda för att den smäckra wiren inte
skulle hålla, då vi länsade.
Centerbordet upp och årorna ut! — och under
tystnad ro vi i den sommarbleka dyningen, blank
och sövande och vacker, norrut. Vi passera
Torskskrubban, där vi tjuvpilkat torsk, vi ro tätt under
Johannisdals branta stentrappor. Skenet från den
stora staden Stockholm, turiststaden med alla
näringsställena i, ligger som en vaddremsa över
en blå kallbrand (inte dålig bild) och påminner
oss om vår dödlighet.
Vi komma hem mitt i natten, slänga ut
draggen och förtöja snäckan vid den alggröna, trasiga,
gungande bryggan och tåga stolta med vår fisk
upp till den varma stugan, där ljus lysa och där
människor väntat på oss med oro. Egentligen
är det rätt tillfredsställande att ha människor så
lierade med sig att de vänta en med oro.
Eller är man möjligen starkare utan.
Emellertid var detta en av de trevligare
seglingar jag varit med på. Jag fick lära mig att
en Liljeholmsvarvssnäcka gräver ner nosen för
mycket i havssjö och duger således endast i
skärgården, att man måste ha kamrater med sig, som ej
äro rädda, och att id är en förbaskat dålig fisk, om
man har filé eller köttfärs samtidigt i skafferiet.
I minnet ser jag gärna tillbaka på
Ingaröfjärden, till och med då den spottar upp sig och
vill verka hav med brottsjöar söderifrån. Vackrast
är den sommarblå med mörkblå brisar och lata
och mätta gäddor, som stå och lura i tångruskorna
eller i vassarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
