Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Självmedvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att vederbörande snart började komma med
sockerbitar och bakelser, och jag låg där slutligen
som världens mest förorättade människa, vilken
måste blidkas.
Det lyckades mig nästan alltid att avgå med
segern. Detta gjorde, att jag, då självmedvetandet
enligt antropologien redan varit vaket en längre
tid, mindre än andra barn tålde ett ringaktande
av min personlighet och min värdighet som
medborgare i ett fritt land.
Jag lekte med handlandens barn. Det var i
den goda tiden, då skogen ännu fanns kvar i
Småland och kolbottnarna icke lågo så nära varandra
som nu. Jag minns som ett vackert skådespel
hur kolbönderna kommo i lång rad med sina ryssar
och den vita snön blev stänkt med kolstybb och
koldamm som på teckningar av modern halt, där
man sprutar tusch över en rock för att den skall
verka gråluddig eller gör en bakgrund med
fixerspruta. Det var vackert att se de svarta karlarna
sitta frampå ryssen och mana på sina lurviga små
hästar och komma fram ur den vita skogen som
ett långt böljande kolstreck.
På en brygga lässades kolen ned i
järnvägsvagnarna. Där spilldes åtskilligt och vi barn lekte
med de blanka svartglänsande bitarna och hjälpte
smedens barn att bära hem avfallet i fickor och
korgar. Stundom slogos vi med kolen.
En dag kastade handlandens pojke ett stycke
kol på mig. Jag besvarade anfallet och gav honom
med infernalisk skicklighet samma kolbit igen. Den
träffade honom i pannan och han började tjuta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
