Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur ett femtiotal kvinnor. Han tystnade vid vårt
inträde, gav oss en ormblick, knäppte hop händerna
och bad om församlingens förbön för de nyanlända.
Han hade iakttagit oss en längre tid och funnit,
att vi ej tillhörde egendomsfolket. Vi voro
förtappade, fallna — lärdomen hade vi av djävulen,
och det var djävulens bambukäppar vi slogo i
sanden med, och djävulens cigarrer vi rökte.
— Och låtom oss, denna lilla hop av sanna
kristna, söka driva ut lögnen ur dessa halvvuxna
gossar! Bed, bed, alla som haven tron!
Han lutade ned ansiktet i händerna och
började bedja med sjungande falsett.
Då flög något i mig, och jag viskade till
mina kamrater: nu ta vi upp: — Vår gud är oss
en väldig borg!
— — — och ögonblickligen började vi med
den. Karlen vid bordet tystnade, ty alla i stugan
reste sig och sjöngo med. Den nedärvda
lutherdomen hade gripit dem, och vi sjöngo tillsammans
psalmen ut. Kolportören stod handfallen, och jag
inbillade mig se, att han sjöng med ibland.
Äntligen var psalmen slut. Kolportörens
ansikte förvreds, hans ögon sprutade ondska mot oss,
och han skrek:
— Hädare, hädare!!! Hädare!!!
Kanske hade han inte så orätt, ty vi voro
barn, men en gammal bonde reste sig längst borta
i stugan och ropade: — Det duger väl åt en sån
där matfriare som Johansson! Herrarna sjöng bra!
Men borta i ett hörn upptäckte jag min
älskade, musiksergeantens dotter. Hennes ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
