Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tullhatare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad skulle inte den här platsen vara, om inte
tullen funnes! Varenda en i byn skulle vara rik,
för då skulle en kunna ta vara på sitt. Nej, tullen
är ett otyg! Behöver en inte gå och vara rädd,
som om en hade stulit, om en har tagit hem något
från Ålandssidan, fast en har betalt varan
ordentligt! Är det reson i det? Jag bara frågar? Nu går
vi in till mej och få en kask.
Snart brann det under Östergrens kaffepanna.
Han lade in en väldig laddning Hellgrens matsnus
och började tala om gamla tider.
— Nej, förr i världen var det andra doningar.
Varenda dag låg det Ålandsskutor i hamnen med
ägg och smör och hare och fågel, och nu drar dom
sej för att komma hit.
— Ja, men fanns det inte tull då också?
— Tull! Visst fanns det tull, men det var
mycket hyggligare folk i tullverket på den tiden.
Titta på de här vaktmästarna vi ha nu! Kommer
dom inte med sina långa snushorn och snokar och
vänder på allting, och läsare ä di, förstås! jo,
läsare, det är ett fint folkslag.
Östergren spottade föraktfullt.
— Ja, men de göra sin skyldighet.
— Skyldighet! Småaktighet och läseri följs åt,
och det är deras skyldighet att låta mej ha mitt i
fred och tro mej på mitt ord, när jag säger, att
jag inte har ett dugg med mej, som kan förtullas.
Det är just vad det är. Kom inte och tala med mej
om tullverkets skyldigheter, jag som har haft med
vaktmästare att göra i över femtio år! Jag känner
byket, jag! Nej, förr i världen fanns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
