Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tullhatare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lotsat en rysse med råglast, en stor hejare, som
fick lägga sig utanför Loskäret, för han kunde
inte gå in i hamnen. När vaktmästarn kom ut till
oss gillrade jag opp fallrepet, så att just som den
där unge var mitt uppe på sidan, barkade han
i sjön och blev halv med vatten innan kamraten
fick upp honom, för han kunde inte simma. Nej,
blötas ska di och vridas ur och blötas igen. Det
är rätt åt byket! Men den vaktmästarn tålde mej
inte efteråt, utan var småkitslig och onoslig, och var
gång vi kom hem med postjakten vände han upp
och ned på allt i kojerna och hade nog velat
visitera mig också om han vågat. Aldrig glömmer
jag, när jag tog hem julbrännvin en gång.
Vaktmästarn begrep, förstås, att jag hade en
brännvinskutting med den resan, för det var sista resan
före jul. I vanliga fall mötte de oss aldrig ute på
sjön utan kom ombord i hamnen och snokade,
men den gången lågo de och kryssade utanför
och skulle se efter, förstås, att inte någon båt
var ute och hämtade varor hos oss innan vi skulle
in i hamnen. Jag hade sagt till bror min, att
han skulle passa oss med skötekan utanför
Storkubben i skymningen, men som tur var fick jag
se tullbåten och ändrade kurs, och bror min
begrep, att det var flugor i kålen och rodde hem.
Vi kom för akterlig vind och seglade om
vaktmästarn mellan Loskär och Köpmanholmen, och
under tiden slog jag en ända om
brännvinskuttingen, och Matts Pers Jan, som var med mig,
stod färdig på backen för att låta kuttingen följa
med när ankaret skulle gå, för jag hade gjort fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
