Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tullhatare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hade varit slaktad, fast Janson sparkade till
korgen gång på gång med flit. Jag har alltid
tyckt om en sup, men den gången smakade han
mig inte. Jag var svett över hela kroppen, och
när vaktmästarna äntligen gick sin väg, ville jag
slå svåger min, så svåger min han var — så arg
var jag.
När Janson såg, att jag var arg, sprang han
uppför trappan och skrek efter vaktmästarna:
— Jag glömde bjuda på kaffe, så hade vi fått en
kask! Kom tillbaks! Det skall vara i ordning på
momangen!
Men jag fick tag i livremmen på honom och
suttade honom i durken och sa, att jag skulle tappa
laken ur honom, om han kom med mera dumheter.
Du förstår dig väl på raljeri, sa han. Som om det
skulle ha varit raljeri.
Dagen därpå stod gumman min och pratade
med vaktmästar Sjögrens käring, men så sa hon:
— Nej, jag får lov gå hem och ge grisen!
— Har du gris, du? sa Sjögrenskan. Det har
ingen vetat av. Var har ni köpt den?
— Inte vet jag var Östergren har köpt den,
sade gumman och började bli förlägen. Och på
kvällen kom alla fruntimmerna i byn och skulle
se på grisen, och vaktmästarna med sina långa
näsor kom också. Di begrep schäsen, förstås, och
skämdes för att de låtit lura sej. Janson kunde
inte heller hålla babblan utan hela grisaffärden
kom fram till tullförvaltare Unonius, den
hedersgubben, så småningom. Han hade varit i Amerika,
så han begrep sej på litet av varje och förstod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
