Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. I gästabudssalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett vänligt leende flög öfver hans anlete, när han fick
se sin dotter, som med barnslig frimodighet skyndade fram
till honom. Grefven tryckte en kyss på dotterns panna och
vände sig därpå till fru Richissa.
»God morgon, min fränka», sade han, »huru befinnen I
eder efter gårdagens besvärliga färd?»
»Godt, min frände, jag inandas med förtjusning den friska
luften mellan dessa berg.»
»Men något behöfver den ännu rensas», inföll den andre
herremannen. »Den är ännu för mycket fylld med orena
dunster, jag tycker mig inandas idel uppstudsighet och vrånghet,
så fort jag kommer norr om Långheden och öfver älfven vid
Brunbäcks färja.»
Det var fogden öfver Västmanland och Dalarne, Jösse
Eriksson, som yttrade dessa ord. Hans yttre var på det hela
icke obehagligt. Det tycktes vara en välmående herre, som
endast ville lefva i ro och äfven låta andra lefva i ro. Det
var något mjukt och afrundadt i hans väsen, som gjorde, att
man tålde honom rätt väl. Men hans blick var orolig. Hans
öga stod aldrig stilla, och de buskiga ögonbrynen där ofvan
gåfvo i vissa ögonblick hans anlete ett utseende af lömskhet,
som tycktes jäfvas af den välformade, leende munnen.
»Mig synes det däremot», svarade fru Richissa, »som om
jag just rätt godt skulle kunna trifvas här; folket ser sorgset
men godmodigt ut, och framför allt, jag ser icke här hvad
som utgjort min afsky i länderna där söder om Östersjön, jag
ser ej här dessa trälansikten, som ...»
»Vid den helige Knut, ädla fru», afbröt henne Jösse
Eriksson, »I voren färdig att sätta stål i det järn, som vi
haft så mycken möda att göra mjukt. Men kvinnorna sitta
och drömma i höganloft, och så lägga de till och taga ifrån,
tills de få det efter sitt sinne, och så tro de, att verkligheten
skall passa in efter deras drömmerier. Vi fogdar, jag och
herr Johan här, vi kunna dock visa er, att allt det guld, som
I breden öfver dessa bönder, är edert, och icke deras. Icke
sant, herr Johan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
