Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvart svennen sàg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och jag säger ännu ett, Johan Wale, det, att jag från
och med denna dag vill vara på edert argaste, hvar helst jag
träffar eder och på hvad sätt jag kan.»
»Det var att tala som riddarelike», genmälde fogden med
ett icke otvetydigt hån i röst och blick, »men för att jag
skall kunna egna edra ord någon uppmärksamhet, torden I
visa mig ert fädernevapen, min sköld hänger blank där uppe
i salen, I kunden själf se den där.»
»Sköldemärke hafver jag icke ...»
»Men er fader ...»
»Min fader — ha fogde, I viljen gifva mig snärjefrågor,
men ...»
»Förifra dig icke, ungersven, du kan väl ej begära, att
Johan Wale skall byta hugg med förste, bäste landstrykare.
Mig tyckes icke någon snärjefråga ligga i mina ord. Sonen
ärfver sin fader, hans ära liksom hans skam. Visen mig
blott, att I ären jämnbördig med mig, och mitt svärd skall ej
dröja i skidan.»
Det låg något så kallt och djäfvulskt retande i fogdens
både ord och åthäfvor, att Herman ej längre var sig själf
mäktig. För andra gången inom loppet af en kort stund
grep hans hand efter svärdfästet. Han kunde ej tänka eller
göra sig reda för följderna af hvad han stod i begrepp att
utföra. Han såg i Johan Wale blott den grymme nidingen,
som i honom hånade ett helt folks rättmätiga klagorop.
Fåfängligheten af en strid här, där ett envig aldrig kunde
komma i fråga, men väl ett själfförsvar mot de hundrade,
hvilka fogden i hvarje ögonblick kunde kasta öfver honom,
och fängelse och en måhända näslig död såsom stridens enda
frukt, — allt detta var saker, som i detta ögonblick icke
lågo inom den djärfve ynglingens synkrets.
Men just som hans hand fattade om svärdfästet, och just
som ett den besinningslösa vredens ord sväfvade på hans läppar
lade sig en annan hand på hans skuldra, och följande ord
uttalades i hans öra:
»Stör ej friden i konungens borg!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
