Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mor Märta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, se det där låter höra sig, fast jag kan det utantill,
fromma moder, men nu börjar du med ditt älsklingsämne.
Sveriges bönder ... ja, det är ett präktigt folk, men jag
tycker ändå, att ...»
»Nå hvad tycker du, kära barn?»
»Att de äro väl mycket tåliga, och att det väl borde
finnas någon bland dem, som kunde sätta sig före att hindra
alla de grymheter, som här utöfvas.»
»Var tröst, mitt barn, du skall kanske snart nog få se,
att det tålamod, hvaröfver du klagar, är en af detta folks
största dygder. En man i spetsen för dem ... ja, ja.»
Den gamla frun blef med ens helt tyst. Därpå tillade
hon sakta, som för sig själf:
»Den mannen kunde dock finnas — han kunde finnas.»
Och hon knäppte tillsammans sina händer, och samma
uttryck af oro och smärta stod åter att läsa i hennes blick.
»Du förskräcker mig, moder», sade Agnes, »din blick blir
så orolig, alldeles som nyss, när din häst skyggade ... vi
äro ju dock nu långt ifrån det förfärliga busksnåret ... men
nu släpper jag dig icke, förrän du säger mig, hvad du såg
där ibland de täta buskarne och som så skrämde dig, för jag
såg nog, att du var lika mycket, om ej mera uppskrämd, än
din häst. Du såg väl aldrig mannen, som kunde blifva
höfding för folket här heller?»
»Min dotter», sade fru Richissa och fäste på Agnes en
blick, hvari visserligen oron låg kvar, men fullkomligt
kufvad under en starkare vilja, »låtom oss lämna detta ämne.
Många minnen från min ungdom, både mörka och ljusa, möta
mig här, ett blickade mot mig ur busksnåret, det är allt,
låt mig behålla det för mig ...»
»Och det minnet, som där blickade mot dig, det framkallade
i dina tankar höfdingen — ack, nu har jag det, en riddare
med gyllene sporrar och dina färger på hjälmknappen ...»
»Agnes!»
Den unga flickan afbröts midt i sin glada tankegång,
och när hon såg på sin fränka, hvilade dennas blick så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
