Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mor Märta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke benägen. Fogden insåg också det olämpliga i ett dröjsmål
här utanför Hedemora, men han tänkte på fruntimmernas
välbefinnande, och de voro ovana vid en så mödosam färd.
Härpå svarade grefven i sin ordning intet, och så fortgick
färden en stund under ömsesidig tystnad.
Emellertid närmade man sig Västerby och den i
närheten liggande sjön Viggen. Här stötte en sidoväg, kommande
från de öster ut belägna byarne, till stora landsvägen.
Genom en uthuggning i skogen kunde man se ett godt stycke
öfver denna sidoväg. Fogden höll några ögonblick inne sin
häst på detta ställe och lät blicken långsamt spana utefter
den nämnda aftagsvägen.
Där syntes dock intet märkligt. Endast vinden, som
något tilltagit sedan morgonen, rullade upp några små
dammoln, och ett par kråkor flögo tungt emot sjön. Om det nu
var dammolnen eller kråkorna, som väckte fogdens belåtenhet,
är svårt att säga, men när han vände sig om mot grefven,
var hans anlete idel solsken.
»En härlig morgon, riktigt härlig morgon», utropade han.
»Och det märken I nu först, fogde?» sporde grefven.
»Förlåt min tankspriddhet», fortsatte fogden, medan både
han och grefven satte hästarne i starkare fart, »förlåt, om
jag därigenom på något sätt felat i uppmärksamhet mot min
ärade gäst, jag vill ej förneka, att bergsmannens bud och de
ord, han lät undfalla sig, emot min vilja dragit min tanke
öfver till allvarsammare ämnen, än som rätteligen höfves
eder följeslagare. Dock räknar jag på, att en herre med eder
erfarenhet skall finna allt detta ursäktligt.»
»Var försäkrad därom!»
Ett utrop af Agnes förmådde både grefven och fogden
att vända sig om. De båda fruntimren sutto som förtrollade
på vägen och stirrade genom uthuggningen, där kråkorna
ögonblicket förut väckt fogdens uppmärksamhet.
Grefven var just färdig att vända om till sin dotters
sida, då en af fogdens ryttare i sporrstreck störtade fram till
sin herre och utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
