Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I stugan vid Skjulsboklack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bane. Slaget föll också, men det var en gren af en lutande
tall, som det drabbade, och fast grenen var armstjock, föll
den brakande till marken.
»Aj, aj», hördes då en pipande stämma vid sidan af mannen,
»det slaget vore ej godt att råka ut för. Jag känner ej
mången med sådan kraft i armen, och som jag vet, är det
endast en, som brukar roa sig med slikt i sådant vargaväder
som nu, och det är gamle Belgsting.
»Ha-ha, det är ett riktigt Belgstings-väder i kväll», sade
mannen och vände sig åt sidan mot talaren. »Men hör
Belgsting rätt, så är det Mårten Skrifvare, som nu stött på
honom. Och minst väntade jag att träffa dig på denna stig i
kväll, Mårten.»
»Icke heller jag dig, fader Belgsting!»
»Det var ett ondt möte, det sista oss emellan. Det var
ett väder som i dag, och inom följande morgon hade Plogen
sväljt Belgstings gård med allt hvad däruti var. Det är tio
år sedan dess, men du ser att jag har godt minne, Mårten.»
»Men fast skyfallet sköljde bort din gård, var dock
Belgsting alltjämt den rike Belgsting, som skodde sina hästar
med silfverskor ...»
»Mårten», röt mannen, och hans väldiga hand föll med
sådan tyngd på den bredvidstående, att denne segnade till
marken. »Mårten, tala ej ett ord om den saken. Det är för
alltid förbi med den rike Belgsting!»
»Lägg band på ditt sinne, Belgsting», återtog den pipande
stämman, »krossa icke den hand, som bjuds dig till räddning».
»Du Mårten, du skulle hjälpa Belgsting till hvad han
fordom var, när han gick och gällde som den rikaste
bergsknapen i hela Dalarne och Västmanland. Ha-ha-ha, du är
skämtsam, Mårten!»
»Skrattar bäst, som skrattar sist, Belgsting. Du tror mig
icke, det gamla grollet mellan dig och min fader gör dig
misstrogen mot hans son, men däruti har du orätt. Jag vet
väl blott till en del, huru det gått dig, och gissar till resten.
Fogden har tagit från dig hvad skyfloden lämnade öfrigt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
