Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I stugan vid Skjulsboklack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram till bädden, där den gamla kvinnan hvilade. Denna reste
sig upp, och liksom läste hon tankarne i den arme mannens
inre, sade hon:
»Jag är stark nog, det har ingen fara.»
Sakta lade Belgsting sin börda på den gamlas bädd och
lät ett ögonblick sin hand hvila på den afsvimmades hufvud,
medan han lutade sig ned öfver henne, liksom ville hans
skarpa öga genomtränga hjärnans skål och utransaka det
ondas innersta rot.
Därefter vände han sig till gumman, lade handen på
hennes skuldra och sade:
»Se till Belgstings dotter, moder, och bed en bön för
henne!»
Hans stämma var vek, nästan rörd, när han uttalade
denna bön, men plötsligt vände han sig om.
»Engelbrekt, Engelbrekt», hviskade hans läppar.
Så gick han till spiselvrån, där han ställt sin långa staf,
fattade den och gick utan att säga ett ord ut genom
stugudörrn.
Tyst följde honom gamle Elof, men Herman stod kvar,
liksom fastlåst vid golfvet. Han kunde på länge icke slita
sin blick från den dödsbleka kvinnan med kransen af enbarr
öfver sina sköna lockar.
»Skall då aldrig denna gåta lösas», utropade han och
tillade efter något uppehåll, »och likväl går jag med mitt lif
i borgen för min fosterfader!»
Hvarken han eller gumman, som ägnade sin omvårdnad
åt den sjuka, hade märkt, att dörren öppnats och att en lång
högväxt dominikanermunk inträdt i stugan. Munken hade
hufvan neddragen öfver hufvudet, så att man såg ej stort
mer än ett par stora, blixtrande ögon och ett yfvigt,
gråsprängdt skägg, som böljade ned öfver bröstet. Han hade
hört svennens utrop och han fattade hans hand och tryckte
den, i det han sade:
»Riktigt, min son! Renare flyter ej guldet ur smältdegeln,
än Engelbrekt står ren inför Gud och människor. Är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
