Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är då eder tanke den samma som min, så behöfva vi
ej länge söka efter mannen. Jag menar, att vi behöfva en
man, som kan föra oss an med hand och svärd lika väl som
med tungan, och mig synes ingen därtill bättre passa, än den
rike bergsknapen från Norrbärke. Honom känna vi alla, och
han känner oss. Han skall icke hvila, förrän lag och rätt
åter råda i våra bygder.»
»Ja, ja», ropade bönderna, »Belgsting är vår man, han
och ingen annan!»
Gubben såg åt sidan, där den väldige bergsknapen stod,
lutad mot sin långa staf. Skenet från ett af blossen tätt
invid upplyste hans höga gestalt och de stolta, regelbundna
dragen i hans anlete. Han stod stilla, och hans öga hvilade
på marken. Säkert betänkte han sig på hvad han skulle
svara. När den gamle bonden nämnde honom och bönderna
utropade hans namn, hade han ryckt till och hans öga hade
flammat upp. Men ögonblicket därefter var han försjunken
i sig själf och ögat flammade ej mera. Kände han sig smickrad
af männens hyllning? — Fåfänga ligger som ringslagen orm
omkring människans hjärta.
Hans orörlighet och tystnad varade längre, än som var
förenadt med männens väntan. Allas ögon sågo undrande på
jätteskepnaden, och så tyst var det, att man kunnat höra sin
egen andedräkt.
Då hördes från motsatta ändan af männens krets en djup
kraftig stämma afbryta tystnaden.
»Skall en biltog man, öfver hvilkens hufvud blodskuld
hvilar, blifva höfding öfver frie män?»
Ringen öppnade sig åt det håll, hvarifrån rösten höjdes,
och man såg en högrest svartbroder stå där med händerna
korslagda öfver bröstet. Ett doft rytande liksom björnens,
när han hotas i sitt ide, besvarade den djärfve munkens fråga.
Utan tvifvel ansågo de församlade männen både den och
mannen, som uttalat den, för obehöriga på detta ställe. En af
bönderna fattade munkens arm, för att föra honom in i ringen,
men med en kraft, som väl ingen tilltrodde honom, sköt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
