Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkommit till följd af jordmånens beskaffenhet. Den består
nämligen af fin sand, som flyter undan för minsta vattenflod och
därför lätt utskäres till många famnars djup. Sådana
utskärningar eller »mjälgor» — som de kallas — få ett vackert
utseende, när de omgifvas af träd och delvis betäckas af gräs.
I storlek och skönhet kan dock ingen mäta sig med dalen
här vid Säter. Den är om somrarna betäckt af den yppigaste
grönska, och under löfträdens lummiga hvalf slingrar sig fram
en liten bäck midt igenom dalen.
Nu låg den där i sin friska och nyutspruckna dräkt,
liksom väckt till ny sommardag af vårsolens kyss, och
genomvärmd af den, morgnande sig efter sin långa vintersömn
i furuskogens famn. En ljum vindfläkt for prasslande fram
mellan de späda bladen och kom hängbjörkens vidjor att gunga
fram och åter, medan den lilla bäcken sjöng sin entoniga sång
och hundra små fåglar kvittrade i trädens kronor om kärlek
och frid. Säkert var det en nyck af naturen, när hon kastade
denna dal in bland nordens fjäll och mörka skogar — ett
lekfullt och skämtande barn midt ibland ärliga och
allvarsamma kämpar. Men så är det, allvar och lek ligga ofta sida
vid sida i den själlösa naturen lika väl som i människolifvet.
Liksom beställda för denna tafla af solljus och vår,
vandrade tvenne unga flickor fram genom dalen. Båda voro
vackra, men deras skönhet var af olika slag. Den ena var
mörk, den andra ljus, men ett visst svärmiskt vemod log ur
bådas anleten, måhända liksom något mera hemvandt hos
det ena, det med de ljusa lockarne. Båda tycktes vara vid
den ålder, då flickan, mognad till kvinna, med en viss
förvåning blickar omkring sig i världen och ser saker och
personer helt annorlunda än någonsin förr. Må hända låg däruti
förklaringen öfver den svärmiska blicken i detta mörka öga,
för hvilket den eljest tycktes vara främmande. Dock kunde
den också vara en följd af innehållet i den andras tal,
hvartill hon uppmärksamt lyssnade.
»Jo, jo, det går underligt till här i världen», sade den
blåögda, medan hon bröt en kvist af en hängbjörk, vid hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
