- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
111

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han gaf henne sin tro. Men kungen fick veta om deras
kärlek, och så skickade han konungasonen ut i främmande land.
Och skeppet gick åter och det gick fram; och alltid så
frågade han efter Rosa lillas namn. Fick han så veta, att
kungen, hans fader, ville tvinga Rosa lilla en riddare till man,
och riddaren lät sitt bröllop tillreda, och bruden hon lät sig
nya kläder skära, men konungasonen sade, att han var nöjd,
bara han fick veta, när bröllopet skulle stå. Det fick han
då veta, och då lät han skeppet gå åt land. Men när han
kom i land, fick han höra, att riddaren skulle fira sitt bröllop
den samma dagen, och han såg vaxljusen brinna i
bröllopshuset. Då skickade han en sven med ett hemligt bud till
bruden. Hon var just klädd med krona och krans, och hon
sade till sina brudpigor: »nu lyster mig åt rosendelunden gå!»
och därmed gick hon ut genom dörren. Men knappt var hon
utkommen, så tog hon vägen åt sjöstrand.»

Nu gjorde berätterskan ett uppehåll i berättelsen.

»Du har väl icke narrat mig, Karin?» frågade mörkögat
med alla tecken till den mest spända uppmärksamhet.
»Brudtärnorna sprungo efter henne, hon greps vid stranden ...?»

»Bida litet, stolts jungfru, resten vill jag sjunga!»

Och med sin underbart rena och välljudande röst började
flickan:

Bruden hon sig öfver skeppsbron sprang,
        Med all ära och dygd!
Hon stanna’ inte, förr hon kom i hertigens famn.
        I finnen väl både rosor och liljor.

»Och Herre Gud välsigne dig min lilla fästeman,
Och det, jag har lofvat dig, jag väl hålla kan!»

»Och Herre Gud välsigne dig, min lilla fästemö,
För dig har jag seglat kring så mången grön ö!»


»Det kunde jag tro, och så ville jag hafva det. Den
raske konungasonen vann sin brud. Men brudfolket? ... fick
man ej reda på, att bruden flytt till sjöstranden, förföljde man
henne icke?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free