Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu kom Engelbrekt», sade den nykomne andfådd. »Han
hade stort följe med sig. Det är en tysk herre, säga de.»
»Han for åt Skedvi att öfvervara begrafningen af de fem
bönderna, som fogden rökte ihjäl», upplyste bergsmannen.
»Nu kommer han från Säters kungsgård, där han i går gästade
den förnäme herren, som är en af rådet och står högt i
konungens gunst.»
Nu ringde klockorna i de båda kapellen, och folket
strömmade på båda ställena in för att afhöra mässan. Efter
mässans slut skulle Engelbrekt mottaga böndernas utskickade.
Det beskedet hade han lämnat, då han fick underrättelse om,
att bönderna i sitt bekymmer ville vända sig till honom om
råd och hjälp.
Och snart hördes hymnerna till helgonkonungens ära
uppstiga mot himlen. Och var det nu stundens vikt, eller
var det därför, att hvarje sjungande kände det inom sig —
men knappast har någonsin en Eriksmässa sjungits med en
sådan andakt. Nu, nu om någonsin, behöfdes det, att den
tillbedde konungen såg till sitt folk och vid Guds tron
manade godt för detsamma. Ej blott Gunnar Larsson, utan
mången annan af allmogen tänkte och bad detsamma som
han: gör Engelbrekt redobogen, eller också måste du komma
själf till oss från din himmel som vår räddningsman.
Just som folkhopen trängde sig in i kyrkan, kommo
tvenne män gående därifrån nedåt åsen till. Båda voro
insvepta i kappor och gingo med djupt i ansiktet neddragna
hattar, antingen emedan det så var deras vana, eller därför
att de icke ville vara kända. Den ene tycktes vara en
välmående man, den andre af en fin och spenslig kroppsbyggnad.
När de kommit in emot åsen, togo de af åt vänster och
följde utefter den, ungefär där nu Trossgatan löper fram. Så
kommo de, i det de så småningom drogo sig upp på åsen,
till några små byggnader, hvilka där voro uppförda för
upplag af köpmannavaror. Bland dessa byggnader försvunno de.
Men ingen af dem märkte dock, att de följdes på afstånd af
en lång svartbrödramunk, som, när han sett dem försvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
