Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grufarbetare och tärnor inträdde den ena efter den andra.
Sist kom en gammal man med isgrått hår och skägg och ett
par små grågnistrande ögon. Det var gamle Ulf. Hans stora
muskelstarka kropp och hans kraftfulla åtbörder och rörelser
utvisade dock, att ännu mycken styrka bodde under den nötta
hamnen. Han såg sig tyst omkring, utan att aflägsna sig
långt från dörren.
Emellertid inbars maten. Husbonden knäppte af sig
bältet, hvarvid svärdet hängde i en silfverkedja — det var
nämligen enligt privilegierna tillåtet för bergsmännen att
gå beväpnade — och hängde upp det på en krok i väggen
vid sidan af spisen, och Herman följde hans exempel. Därpå
gick Engelbrekt fram till ändan af bordet, läste en bön, och
så satte han sig i högsätet. Vid hans ena sida satt hans
hustru, vid den andra Herman, och så tjänare och tärnor på
ömse sidor. Alla iakttogo tystnad, alla voro i tankarna
sysselsatta med husbondens afresa och hvad som däraf skulle följa.
När middagsmåltiden var slutad och alla reste sig upp
för att gå, vinkade Engelbrekt åt gamle Ulf att stanna. Det
väckte ingen uppmärksamhet. Ulf var en gammal trotjänare,
som åtnjöt sin husbondes högsta förtroende, och det hände
ofta, att han stannade kvar efter de andra, för att tala
enskildt med husbondfolket.
»Jag har ett stycke arbete åt dig, Ulf», sade Engelbrekt,
sedan alla voro utgångna och endast hans hustru och
Herman stodo kvar i stugan, »men det är ett styft arbete, som
fordrar bådo en duktig arm och ett klokt hufvud. Har du
kvar något af din gamla styrka i armen, Ulf ... ?»
Det lyste en strimma af stolthet och glädje under de grå
ögonbrynen.
»Du kan tryggt lita på mig, Engelbrekt, nu som förr!»
svarade han. »Hm, det vore en evig skam för mina grå hår,
om någon af pojkarne skulle få hjälpa dig, när du begynner
det bästa arbetet i ditt lif.»
»Nå väl, gamle vän, när gillet är slut i kväll, vilja vi
begifva oss af. Du har båten i ordning nere vid sjön, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
