Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora stop och horn samt en och annan silfverkanna stodo
uppställda i prydlig ordning. Här och där låg äfven ett
handkläde. Vid öfversta ändan af bordet stod en större stol.
Det var åldermannens plats. Han valdes för året. Närmast
honom på ömse sidor om bordet stodo mindre stolar för de
tolf, som jämte åldermannen utgjorde gillets styrelse och
därför kallades stolbröder. Sedan sträckte sig långa bänkar på
ömse sidor om bordet.
Ett stycke från den motsatta bordsändan nedåt dörren
till gick ett skrank tvärs öfver rummet, och på väggen i den
del af salen, som låg mellan detta skrank och dörren, sutto
en mängd krokar inslagna. Gillesbröderna upphängde
nämligen här sina vapen, innan de fingo träda inom skranket.
»Sedan S:t Eriks minne blifvit drucket!» hviskade
Engelbrekt i Hermans öra, medan de spände af sig svärden och
hängde upp dem på väggen.
Svennen gjorde ett tecken, att han förstått meningen, och
så gingo de jämte Björn från Varggården genom skranket
fram till gillesbordet. I detsamma kommo en mängd
gillesbröder och systrar, och bland dem åldermannen och
stolbröderna. Också de togo af sig sina vapen, och väggarne
fylldes af yxor och svärd och långknifvar, samt ett slags
kortare svärd eller så kallade »daggare» (daggerar). Det dröjde
icke länge, förrän salen var fylld af folk. Åldermannen och
stolbröderna intogo sina platser och så de öfriga, alltefter som
de infunno sig.
En bland de sist komne var den tyske köpmannen
Lydert Rosenbrygge, som med det mest förbindliga leende
hälsade på Engelbrekt och sedan oförmärkt nalkades Herman,
hvilken hade sin plats vid nedre ändan af bordet. Denne
hade sina ögon mest fästade på Engelbrekt och lade därför
icke ens märke till, att den främmande krämaren tog plats
vid hans sida.
Nu hördes åldermannen ringa, och alla tystnade. Det
var stor plikt på att störa tystnaden i salen, sedan
åldermannen äskat ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
