- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
165

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Här står hon», sade han.

Herman såg något ligga på marken och lutade sig ned,
för att närmare taga kännedom om detsamma.

I samma ögonblick hördes ett gällt skri, som af en
kvinna, uppe från gillestugan.

Herman vände sig ditåt och såg en ung, blåklädd flicka
och vid hennes sida en björn.

Men just som han ville resa sig upp, träffades han
bakifrån af ett dolksting.

Handen, som förde mordvapnet, tycktes dock hafva darrat.
Måhända tycktes samma skrik och samma syn träffat äfven
honom och kommit honom att förfela sitt mål.

Ett gräsligt brummande, ett klagoskri, liksom af en
människa, som höll på att mördas, och blandadt med detta ljudet
af sången inifrån gillesalen — var det sista, som Herman
förmådde uppfatta. Han hade en oredig föreställning om, att
det var sången, som följde på Sankt Eriks minnesskål, och
han tyckte sig se Engelbrekt resa sig från gillesbordet, men
så blef det med ens natt omkring honom. Han sjönk till
marken och förlorade medvetandet.

*



I fogdegården gick det under tiden lustigt till. Väl var
fogden till en början något tungsint, men grefven tycktes
uppbjuda all sin förmåga att skingra de moln, som
fördystrade gästen, och det lyckades öfver förväntan väl. I själfva
verket var det mindre på någon fara för sig, som fogden
grundade, men fastmera därpå, om han skulle öppet begagna
sig af sin makt och gripa den djärfve man, som till trots för
honom vågade erbjuda sig som hans anklagare inför
konungen, eller om han skulle göra det hemligt. Han hade
visserligen redan fattat sitt beslut, innan han infann sig hos grefve
Hans, men det är ofta så, när man har tvenne utvägar att
välja, att man går liksom i valet och kvalet, äfven sedan
man bestämt sig, ända till dess att all återvändo är omöjlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free