Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
templets fot klaga jordelifvets klagan till allförbarmaren där
uppe, efter som människotunga teg.
»De odjuren tyckas dock hafva gifvit de arma
människorna tak öfver hufvudet för natten», sade Peder Ulfsson,
dystert betraktande den lilla stugan.
Ett genomträngande, vildt skri, som af en människa i de
förfärligaste kval, genomskar luften och bildade ett otvetydigt
svar på Peder Ulfssons uttalade förmodan.
De skyndade fram alla tre i riktning mot träden,
hvarunder skuggorna rörde sig och hvarifrån suckarna kommo.
Hans Djäkn var den förste, som hann fram, och hans blod
ville stelna i ådrorna, när han böjde undan grenarna och fick
sikte på hvad som rörde sig därunder.
En skara kvinnor omgåfvo en blek och aftärd skepnad,
som höll ett nyfödt dödt barn i sina armar och med en blick,
hvilken intet ord kan beskrifva, lyfte det mot höjden.
För Hans Djäkn och Peder Ulfsson, hvilka nyss dragit
här fram, var det med ens klart hvad som här tilldragit sig.
Kvinnorna skulle i stället för dragare draga kärrorna till
fogdenästet. Dragarne hade tagits i mät redan förut; hvad
som här fanns på kärrorna, var det sista af något värde,
som funnits att taga i en mängd fattiga hem, hvilkas kvinnor
tvungits att göra tjänst som dragare, liksom för hölassen,
dem grefve Hans såg, när han drog norr ut från Hedemora.
Men hvad som här ökade grymheten var den omständigheten,
att bland dessa kvinnor funnos flera, som voro hafvande.
En bland dessa, hvars krafter voro mer än de andras
medtagna, hade här, under trädens skugga, medan stormen
hven som vildast och älfvens böljor liksom skummade af raseri,
samt vid skränet af de lustiga rösterna från den upplysta
stugan, framfödt ett barn, som dock var dödfödt.
Det var hennes klagoskri, som midt igenom stormen
trängt fram till männen. Men det var ej blott hennes rop
som klagade, hela hennes gestalt med det döda barnet på
de upplyftade armarna var liksom ett förstelnadt klagorop
till rättvisans herre. Själfva de hårda männen rördes vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
