Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som om hans lugna och jämna andetag snarare ökat än
minskat hennes bekymmer. Först långt efter midnatt föll hon i
en orolig slummer, och där i drömmen lefde hon om igen
de sista timmarnas oro.
Men drömmens skuggspel skiftade snart i andra former.
Hennes man och hans gäst och de många kvinnorna bleknade
bort, och hon tyckte sig se en främmande man stå lutad mot
sitt svärd och betrakta hennes son, den lille Stig, hvilken log
i sömnen. Mannens anlete kunde hon ej rätt se, men det
utstrålade ett sken därifrån, som gjorde hela hans åsyn blid
och fager. Plötsligt lyfte mannen upp sin vänstra hand, och
däruti höll han något skrifvet; hon kunde ej urskilja skriften,
men det glänste som guld i handen. Mannen lade den andra
handen, liksom välsignande, på Stigs hufvud.
Så upplöste sig den bilden och öfvergick omärkligt i en
ny, men alltid såg hon mannens båda händer, den ena, hvarur
det alltjämt lyste, som om en stjärna legat där, den andra
pekande åt dörren till ett rum, som dock var fjärran från det,
hvari hennes son låg och sof. Hon följde riktningen af
mannens finger, och så var hon inne i det utvisade rummet. Det
var loftskammaren i husets norra gafvel. Hon och hennes
man hade där sina helgdagskläder förvarade. Det begagnades
stundom till gästrum, hvarför där stod en säng utmed ena
väggen.
Då tyckte hon sig se handen med stjärnan läggas i sängen,
medan den andra handen liksom vinkade åt den sofvande Stig.
Men i stället för handen tyckte hon sig se en yngling i sängen,
och stjärnan brann vid hans hjärta. Ett svart moln uppsteg
i detsamma och lade sig öfver ynglingen med stjärnan, så att
blott en smal strimma af ljus vid molnets kanter utvisade,
att stjärnan ännu brann, och därunder vinkade den andra
handen allt häftigare.
Sonen tycktes därvid vilja resa sig upp ur sin bädd, men
hon såg, till sin förvåning, att han redan var en gammal
man, fast ännu barnets leende hvilade på hans läppar. En
förfärlig oro betog henne, och allt tätare blef molnet öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
