Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara af mycken vikt för den ställning, det högre
prästerskapet för framtiden skulle komma att intaga i förhållande
till konungen, så bestämde detta honom att afbida biskopens
ankomst och icke lämna obegagnadt det tillfälle, som här
själfmant erbjöd sig, att möjligen få kasta en blick in i den
prelatensiska världen, och det på nära håll.
Han behöfde icke vänta länge, förrän han bakom träden
vid krökningen af vägen hörde sorlet af biskopens följe, som,
att döma af ljudet, var synnerligen stort. Engelbrekt steg
genast till häst och red upp på vägen.
I detsamma blef biskopen med sitt följe synlig. Han
själf red främst, åtföljd på ömse sidor af tvenne andlige herrar,
domprosten och ärkedjäknen från Uppsala. Bakom dessa tre
syntes ännu en andlig herre, som Engelbrekt tog för biskopens
kansler. Vid dennes sida red den biskoplige stallaren och så
biskopens hirdsvenner eller pager samt därefter de biskoplige
ryttarna. Biskop Tomas var redan en till åren kommen man,
men hans eldiga ögon och de lifliga rörelserna, där han satt
på sin stolta gångare, den hvitgrå hästen, som hans sven Nils
Bosson nyss inhämtat, gjorde att man tog honom för mycket
yngre, än han verkligen var.
De båda herrarna på ömse sidor om biskopen, herr Peder
Nilsson, domprosten, och herr Peder Hemmingsson,
ärkedjäknen, voro af ansenligare kroppslängd än biskopen, men
tycktes däremot sakna mycket af dennes intagande väsende.
De voro till sin uppsyn allvarsamma. Man såg tydligt, att
bekymmer af ovanlig art tyngde på dem.
Engelbrekt red rakt fram mot biskopen och hälsade
vördnadsfullt och höfviskt på honom och de beledsagande herrarna,
och ett uttryck af öfverraskning stod därvid tydligt att läsa
i så väl biskopens som de öfrigas anleten. De hade utan tvifvel
tänkt sig mannen sådan, som Nils Bosson tänkte sig honom,
en simpel sventjänare från någon herregård i grannskapet, på
sin höjd en gårdsfogde. Men här visade sig en man, som i
hållning och åthäfvor tedde sig fullkomligt som en deras
jämlike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
