Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och när jag omtalade det på Borganäs, fingo vi draga ut
genast.»
»Men Engelbrekt Engelbrektsson undkom er?»
»Vi fingo honom icke, och budet, som fogden skickat från
Kopparberget och som kommit om natten, red då sina färde,
det var vid middagstiden i förgår. Ända tills i går middag
höllo vi alla vägar söderut besatta, men då på eftermiddagen
drogo vi till borgen igen, och jag fick genast sitta upp.»
Under tiden bröt fogden brefvet, och när ryttaren slutat
sin berättelse, genomläste han det. Det bekräftade ryttarens
berättelse och innehöll dessutom en begäran, att Hans
Kröpelin skulle låta fängsla upprorsmannen, om han, som det var
att förutse, skulle vilja från Stockholm draga till Danmark.
Fogdens milda drag fördystrades vid genomläsandet af brefvet.
Han tycktes öfverlägga med sig själf hvad han borde göra,
ty han stod länge tyst med brefvet i handen och blicken
orörligt fästad framför sig.
»Känner du Engelbrekt?» frågade han slutligen.
»Ja!»
»Nå väl, finnes han i staden, så skaffa mig reda på hans
bostad. Men», tillade han, och hans öga hvilade med en
fasthet, som man ej skulle väntat att finna i detta milda anlete,
»märk väl, jag vill ej veta något mera.»
Ryttaren bugade sig åter, och fogden på Stockholms slott
försvann i sitt sofgemak. Samme kertilsven som fört
ryttaren upp, kom därpå och släckte vaxljusen samt följde
ryttaren ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
