Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika väl som tyskar och italienare till begreppet utländingar,
hvilka icke enligt lagen kunde hafva något att säga eller
råda i Sveriges land. Otvifvelaktigt var det drottning
Margaretas tanke att så småningom sammansmälta nordens trenne
folk, men hennes fosterson förstod icke, kunde icke fatta
de framtidstankar, som inrymts i den stora hädangångnas
hjärta. Han betraktade helt enkelt allt med samma ögon
som de tyska småfurstarna betraktade sina länder. Han hade
fått ett större fält för sina småaktiga sträfvanden, det var
allt, och där ett hinder mötte honom, sparkade han undan
det, om det lät sig undansparkas. Men också grodde i konung
Eriks spår fröet till det nationalhat, som sedan i så riklig
mån närdes och vattnades af de följande unionskonungarna,
att nu tre hundra år efter unionens upplösning väl trädets
stam är afhuggen, men knappast mera.
Något formligt beslut, någon skrifven handling, som för
evärdliga tider skulle gälla om de tre rikenas förening, fanns
väl icke, men i verkligheten var föreningstanken så till vida
genomförd, som en konung härskade öfver alla tre rikena,
och med klokhet och snille skulle måhända ur denna
verklighet kunnat uppväxa ett treenigt folk, och man hade under
tidernas lopp glömt icke blott frånvaron af ett gemensamt
fattadt och skriftligen uppsatt och besegladt beslut, utan äfven
att de tre folken egentligen aldrig i frågan blifvit hörda.
Men som förhållandena nu blefvo, när konungen var nog
obetänksam och oklok, ej blott att missbruka sin makt, utan
rent af att bryta mot beståndande lag, som han svurit att
hålla, så framkallade han missnöje och hat först mot sig själf
och sedan mot det storverk, som han var skickad att vårda
och omhägna.
Konungen skulle lag styrka och frid hålla. Det var
hans första, men tillika hans högsta och vackraste
bestämmelse. Men han uppfyllde den icke, och det stod att utröna,
om det skedde af glömska och okunnighet, eller om han med
vett och vilja bröt mot lagen och förtrampade folkets heligaste
rättigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
