Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då dansen som bäst ännu pågick, och konungen själf alltid
brukade vara den outtröttligaste.
Läkaren var en gammal man med ett vördnadsbjudande
utseende. När han gick förbi Engelbrekt, studsade han, som
om han känt honom, men skyndade utan uppehåll fram till
den sårade. Medan han med omsorg undersökte denne och,
öppnande sitt skrin, framtog därur en salva samt skötte om
den sårade, vände sig Erik Axelsson till Engelbrekt.
»Tack, ädle man», sade han och fattade Engelbrekts baud,
»jag kan väl tänka, att I hafven haft en svår stund, medan
kungen var eder så nära, men rummen på andra sidan äro
upptagna alla, och han, som jag, sökte ensligheten. Prelaten,
som var med honom, är eller skall blifva ärkebiskop i
Uppsala.»
Läkaren hade nu undersökt såret.
»Det är farligt», sade han, »men icke dödligt. Jag tror
till och med, att I kunnen utföra eder afsikt och föra
riddaren öfver sundet till eder gård Näs. I morgon skall jag vara
där hos honom.»
Medan han talade, fäste han åter blicken på Engelbrekt.
Denne tycktes å sin sida äfvenledes vilja igenkänna den
vördnadsbjudande gubben.
»Kälfvesten!» sade slutligen Engelbrekt.
»Där har jag det», utbrast gubben, »där sågo vi
hvarandra sist! Ack ja, nu är hon gången till det andra lifvet,
den goda drottningen, och nu sjunga munkarna där borta i
Vadstena för hennes själaro. Frid var med henne! ... och
måtte Herren icke låta skilsmässan från henne blifva allt för
lång för hennes gamle tjänare!»
»Jag minnes väl edert namn», tillade han efter ett kort
uppehåll, hvarunder han liksom tycktes samla sina tankar,
»I ären Engelbrekt Engelbrektsson, och drottningen talade
ändå med eder om, att hon ville draga uppåt Dalarne, för att
se denna del af sitt lifgeding. Det var en lycka för eder,
unge Erik Axelsson», han vände sig därvid till denne, »att
I träffaden denne mannen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
