Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 285 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och skådade ut öfver sundet, där en mängd segel syntes, sade
hon till och med till Kerstin:

»Kanske ändock, moder, hade han rätt, min faders vän ...
jag bedrager mig själf, till och med de medel, jag vill
använda i det godas tjänst, bedraga mig ...»

»Så synes det ock mig, mitt barn», genmälte därvid
Kerstin, »och nu längtar jag mera än någonsin dit upp igen.
Det kunde dock hända, att du och jag kunde ställa till rätta
hvad som är i olag mellan Engelbrekt och din fader ...»

Några ögonblick förflöto, hvarunder Cecilia tryckte den
gamlas hand i sin. Därpå sade hon med en glänsande blick:
»Jag måste ännu en gång tala med Engelbrekt!»
Det var dock för sent. Hvad det än var, som rörde sig
på djupet i Cecilias hjärta och kom henne att vackla i sitt
beslut, så kom hon ej vidare till tals med Engelbrekt.

Ett af de skepp, hvilkas hvita segel glänste mot
aftonsolen, förde Engelbrekt om bord. Svennen återkom med det
bud, att han samma dag anträdt återfärden.

Ill. J. N.[=Jenny Nyström]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>