Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mod, Herman», sade han, »det går framåt med stora steg».
Det var en vacker junidag, halfannan vecka därefter.
Herman satt påklädd i sängen. Han var blek och matt,
men krafterna återkommo med hvarje dag, och snart skulle
han åter få komma i rörelse. Det hade pater Johannes lofvat.
Och detta löfte var den bästa balsam för Herman; han
smålog, där han satt i sängen, när han tänkte på, att han åter
skulle få bestiga sin kära Brand och ila bort, sin fosterfader
till mötes.
Då öppnades dörren, och Erik kom inspringande. Han
hade synbarligen ansträngt sig för att komma fort.
»Viktiga nyheter månde du nu medföra, Erik», sade
därvid Herman och såg leende på den andtrutne gossen.
»Fogden kommer», svarade Erik.
»Fogden ... hvilkendera?»
Fogden på Borganäs, Johan Wale; han har väl tjugu
svenner med sig, och han red, så dammet stod som en sky
omkring.»
Ett drag af ovilja flög öfver Hermans ansikte, och han
såg på sitt svärd, som hängde på väggen midt emot. Erik
märkte det och nedtog svärdet från väggen samt gaf det åt
Herman, hvilken mottog det och liksom pröfvade, om kraften
återvändt i hans arm.
»Ännu icke», sade han sorgset.
»Men snart», inföll Erik, i hvars öga flammade en eld,
som han ej kunde dölja.
»Snart», nickade Herman och återlämnade svärdet, som
Erik åter upphängde på väggen.
Ordet upprepades af en djup stämma vid dörren. Det
var pater Johannes, som åsett kraftmätningen.
»Men för tidigt», tillade han i det han gick fram och
satte sig på en bänk vid sängen, »för tidigt kan ofta blifva
detsamma som aldrig, kom ihåg det, min son. Om några
dagar ... Brand gnäggar i spiltan, han älskar lika litet som
du att vara i stillhet; men tålamod. Du vet redan, jag ser
det på dig, min son, att Johan Wale kommit till berget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
