Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fogden såg förvånad på honom, men han sade blott:
»Budbäraren, fogde; här äro fötterna, I skolen hafva den
öfriga klädnaden, sedan vi voro här sist.»
»Du har rätt, Magnus, det hade jag glömt, dräkten hänger
där i skåpet.»
Svennen tog fram ur det antydda skåpet en lång rock,
grå till färgen och försedd med broderier af röd och hvit tråd
på axlarna och vid knäppena samt en därtill hörande rund
hatt med spetsig kulle. Snart hade han kastat på sig rocken
och stod inom några ögonblick som en reslig dalkarl inför
fogden. Duken, som han burit på armen, band han om sitt
hufvud, så att endast högra ögat syntes.
»Nu månde jag kunna trotsa själfve Engelbrekt», sade
han, i det han lämnade rummet.
Några ögonblick därefter vandrade den förklädde svennen
framför Engelbrekts port. Hans steg voro långsamma och
dröjande, när han gick förbi porten, och han kastade en blick
inåt gården, som om han sökt någon där. Han fortsatte dock
sin vandring, men vände efter en stund och tillryggalade
samma väg tillbaka.
Äfven nu kastade han en blick inåt gården, men den var
fortfarande tom. Han gick då in och bort åt stallet, där han
ställde sig vid dörren. Här hade han icke stått länge, förrän
han fick se munken komma utifrån och gå in i huset. Denne
märkte honom icke, och en stund därefter såg han Erik komma
inifrån huset och skynda ut genom porten. Gossen stannade
en stund, när han fick se bonden vid stalldörren, men denne
stod så lugn och trygg, som om han icke sett något.
I detsamma kommo också några af Engelbrekts
grufsvenner in genom porten, och detta tycktes bestämma gossen att
lämna bonden åt sig själf. När han väl försvunnit ut genom
porten, gick den långe bonden fram öfver gården till en af
drängarne.
»Jag är stadd på vandring ned åt Borganäs», sade han
med en stämma, som tillkännagaf lidande. »Jag skall klaga
för fogden öfver hans svenner ... men nu är jag trött och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
