Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo, det hafver han. Söken I honom, så behöfven I icke
gå längre. Men hvad viljen I fogden?»
»Jag vill klaga på hans svenner.»
»Och det tänken I skall gagna eder ...?»
»Hvarom icke, så klagar jag för Engelbrekt, och han skall
hjälpa mig till rätt ... Jag kommer från hans gård och har
talat med hans fosterson ... Han rådde mig att gå till
fogden först, och sade, att han nu var här på gården jämte en
tysk grefve och dennes dotter.»
Bonden uppdukade därefter en lång historia om de olyckor,
som drabbat honom, och huru han nu stod färdig att få gå
från gård och grund. Sista gången fogdens svenner voro på
gården, hade han mött våld med våld och därvid förlorat sitt
ena öga, hvarför han nu gick så ombunden.
Berättelsen lät icke otrolig, sådant hörde nu till
ordningen för dagen, och Erik själf, som hade en liflig erfarenhet
af fogdens godtyckliga grymhet, rördes till hjärtligt deltagande
för den stackars bonden, helst när denne med rörd stämma
började tala om sin son, som kunde vara ungefär vid Eriks
ålder och som fogdesvennerna fört med sig bort. Allt detta
ville han nu klaga för fogden, om rätt stod att vinna hos
denne.
Under tiden hade de hunnit fogdegården och gingo in
genom den stora ekporten, där flera både af fogdens och
grefvens folk stodo stödda mot sina hillebarder. Bonden såg sig
förskräckt omkring och sporde med ödmjuk röst en af
svennerna, om fogden var att träffa, och hvar man skulle söka
honom. Svennen gaf ett öfvermodigt svar, men tillsade
bonden att följa sig.
Denne gick långsamt efter, och Erik följde honom.
De stannade framför ena ändan af huset, där vindeltrappan
förde upp till loftssvalen. Svennen sprang upp för trappan
och bonden stod kvar där nere med Erik.
»Det rinner mig något i hugen, gosse», sade då bonden
och lade sin hand på gossens skuldra, »känner du Engelbrekts
fosterson?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
