Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kungabrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var en härlig tid», sade biskopen, när djäknen
gjorde ett uppehåll i sin läsning fästande sina blickar på den
förre, liksom för att afbida dennes önskan, om han borde läsa
vidare, »det var en härlig tid, då Sankt Erik vandrade här
på jorden med biskop Henrik vid sin sida. Gud höre nådigt
den helige konungens böner för Sveriges land.»
»Amen!» tillade djäknen, andäktigt sammanknäppande
sina händer.
»Och måtte alltid kraft och manligt sinne lefva bland
Sveriges män!» fortsatte biskopen. »Hur lyder den där
versen nu igen? ... Gud hafver Sverige skapat så ...»
Djäknen bläddrade bland pergamentsbladen, tills han fått
reda på det af biskopen angifna stället. Därpå uppläste han:
Gud Fader hafver Sverike skapat sva
med berg, skoga, mossa och sjöa.
att ville svenske hvarannan tro vara,
de torfte för utländskom aldrig fara,
och att dem därmed nögde,
som Gud dem tillfögde,
och bevisa hvarandrom tro och ära,
ack, huru sälle måtte de vara!
Här var fordom så driftog allmoge,
att de med stor här utländes droge
och vunno med makt mång riken och land
och hade dem länge under sin hand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
