Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var draken, som hånande i sin triumf spydde sitt gift öfver
landet, och man gjorde sig med fasa den frågan, om Sveriges
dödsstund var inne. Hvart man kastade blicken bland
Sveriges herrar och gode män, där de sutto på sina slott och
gårdar, sökte man förgäfves efter någon, som ville taga sig
folkets sak an och göra landets lag och gammal god sedvänja
åter gällande och hörd.
Dalkarlarne hade väl rest sig om hösten det föregående
året, men de hade åter lagt ned sina vapen, sedan riksens
råd kommit dem till mötes och lofvat medverka för
afhjälpandet af deras nöd. De svuro en dyr ed att icke vidare betala
skatten till Jösse Eriksson, och därmed återvände de hem,
och rådsherrarne drogo glade i hugen sina färde.
Allt syntes sålunda förloradt. Jösse Eriksson hade väl
icke vågat sig själf upp i Dalarne, men han satt kvar på sitt
fasta slott i Västerås, och likaså de öfriga fogdarna öfver allt
i riket. Hvad som skett om hösten 1433 hade blott tjänat
att i ännu klarare dager visa hopplösbeten af det elände,
hvari Sveriges folk sjunkit, på samma gång som fogdarna
blefvo allt säkrare, allt djärfvare, ju lättare det visat sig
vara att få makt med äfven en väpnad allmoge.
Bland alla dessa fogdar, hvilka i konungens namn
röfvade och sköflade Sveriges land, kunde dock ingen mäta sig
med fogden öfver Västmanland och Dalarne, ej blott i list
och djärfhet, för att icke säga fräckhet, men företrädesvis i
den utsökta grymhet och hårdhet, hvarmed han förstod att
drifva sina godtyckliga befallningar igenom, den smidighet
och feghet, hvarmed han förstod att skenbart vika undan, när
förhållandena gestaltade sig så, men blott för att, så fort de
det minsta gåfvo efter, åter taga det förlorade i besittning,
liksom tigern blott sammandrager sina muskler och reder sig
till det väldigaste språnget, när han till utseendet spak hukar
sig ned.
Just nu var han i en sådan ställning. Han hade på
hösten nödgats taga ett steg tillbaka; nu stod han i begrepp
att skrida framåt igen. Hvad han nödgats höra och tillåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
