Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krister Nilsson (Vasa) ville med anledning af ett barnsöl se
sin talrika släkt samlad hos sig på Räfvelstad under
påskhelgen, och som en mängd af herrarna skulle draga genom
Västerås, inbjöd fogden dem till ett gille på slottet. Till och
med gamle herr Krister Nilsson själf hade lofvat rida sina
fränder till mötes i Västerås och därvid taga fogdens
gästfrihet i anspråk.
Det var fram emot middagen den 8 mars, måndagen efter
midfastosöndag. Fogden hade på morgonen gjort sin vanliga
rund omkring slottet, för att tillse, det allt var i
vederbörligt skick, ej blott för de förnäma herrarnas emottagande,
utan äfven i afseende på slottets försvar, i händelse något skulle
oförmodadt påkomma. Den största försiktigheten utvecklas
alltid af det onda samvetet. Han hade icke på sin vandring haft
något att anmärka. Kanonerna eller »kärrebyssorna», som de
då kallades, lågo färdigladdade på sina ställningar på vallarna,
och hans svenner voro alla på sin post, vare sig i föresatt
arbete eller i vaktgöring. Lämningarna efter nattens nöjen
i borgstugan hade fogden nu såsom alltid välvisligen blundat
för. Han räknade på desto villigare återtjänst af svennerna,
när den tiden kom.
Han hade sålunda i tämligen godt lynne återkommit på
sitt rum. Här gick han några slag fram och åter, under det
blicken irrade omkring nedom de buskiga ögonbrynen. Säkert
genomgick han i tankarna ännu en gång, huru allt borde gå
för sig, så väl med afseende på konungen som Engelbrekt
och hans bönder. Slutligen stannade han midt för det stora
ekbordet vid fönstret, hvarpå en mängd papper och bref voro
framlagda. Han fattade ett af brefven, uppvek det liksom i
tankarna och började genomläsa det. Säkert hade han
genomläst detsamma många gånger, ty hans läppar tycktes upprepa
dess innehåll, ehuru ögonen sågo öfver brefvets kant ut
genom fönstret och tycktes följa molnen, hvilka i besynnerliga
formationer jagades undan af en skarp nordanvind.
Då öppnades dörren och en äldre kvinna inträdde. Hon
bar en mörk klädning och där ofvanpå en med dyrbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
