Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du är ifrån förståndet, Birgitta», utbröt han, »frigifva
den unge mannen ... vet du då icke, att det var han, som
ryckte brefvet ur min skrifvares hand, detta bref, som, om
jag ägt det, skulle hafva besparat både mig och min herre
konungen månget bekymmer ... Frigifva honom, så hör min
ed, Birgitta, förr skall detta slott med allt hvad däruti är
sjunka i jorden, än denne Herman Berman skall slippa ur
tornet, så hjälpe mig Gud och alla helgon.»
Fru Birgittas anlete blef ännu blekare vid dessa ord, och
hon sammanknäppte ångestfullt sina händer.
»Se där», sade fogden och räckte henne brefvet, som han
ännu höll i handen, »läs, hustru, och säg sedan, om fången
förtjänar förskoning.»
Husfrun tog mekaniskt emot det framräckta brefvet, som
var från Mårten Skrifvare. Det var af följande lydelse, som
vi meddela efter nu brukligt skrifsätt och med förbigående af
de vanliga ordalagen i början och slutet.
»’Befriad ur mitt långvariga fängelse i Stockholm, ville
min och eder lycka, att jag fick underrättelse om
bergsmannens återkomst från konungen och att han ämnade sig först
till vördig fader, biskop Tomas på Tynnelsö. Jag begaf mig
därför dit och lyckades verkligen bekomma det bref, som han
förde med sig från konungen till riksens råd, samt begaf mig
skyndsamt öfver till Strängnäs, hvarifrån jag med säkert bud
ville sända eder brefvet och sålunda tillintetgöra hela frukten
af bergsmannens resa. Då öfverfölls jag om natten af en
rånare, som förföljde mig bort åt Gripsholm, där han
rammade mig, och jag, för att ej brefvet skulle falla i hans
händer, nödgades kasta det ifrån mig ned i sjön, som var invid
platsen, där vi befunno oss. Jag står färdig att gå om bord
och skrifver detta i största hast. Hvad konungens bref
beträffar, lärer det dock knappast komma i rådets händer, ty
stranden, där jag öfverfölls, var så godt som öde. Skrifvet i
Söderköping etc.’»
Brefvet var icke sådant, att det lugnade fru Birgitta,
tvärt om darrade hennes hand, när hon lade det ifrån sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
