Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 31 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kungabrefvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Det behärskas han af», ifyllde Johan Wale, »och den,
som äger det, behärskar honom genom det.»

»Förstår jag eder rätt, så skall jag äga något, som lät
mig behärska ...»

»Riktigt ... något eller någon ...»

»Någon?»

»Som är Engelbrekt kär, och genom hvilken I kunnen
behärska honom.»

Jösse Eriksson slog sig för pannan. Det gick med ens
upp ett ljus för honom.

»I hafven rätt, Johan Wale», utbröt han och slog med ett
utrop af glädje, som liknade ett rytande, händerna
tillsammans. »I hafven rätt, Johan Wale, jag äger i mitt våld det
band, som skall lägga Engelbrekt för mina fötter. Ha, ha ...
Birgitta, hvad betyda nu dina drömmar!»

Ill. J. N.[=Jenny Nyström] Han började vid dessa ord gå upp och ned genom salen. (Sid. 30.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>