Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göksholmstrakten. Jag tänker, att bonde är som bonde, något
bättre än öken, som draga deras årder, men knappast mera.
Och dessa ök i vadmal skulle kunna injaga fruktan hos
riksens herrar och män. I skämten rätt godt, svåger Nils!»
»Hafven I något att tala på Göksholmssläkten?» hördes
en ifrig stämma utropa på sidan om de trenne riddarne, under
det Magnus Bengtssons häst trängde sig till den sidan, där
Ture Turesson red.
»Ja väl», svarade herr Ture, ännu skrattande, »och I
skolen gifva mig rätt, frände Måns!»
»Det vore nog?»
»Eller hysen I någon fruktan att prygla upp en
vadmalsrock?»
»Nej, nej, frände», genmälte Måns Bengtsson, hvars hetta
lade sig, när han såg sin farbroder icke på minsta sätt vredgas
öfver svågerns skämt »och därutinnan går jag i god för min
farbroder ock!»
»Se där», utropade då plötsligt Nils Stensson och sporrade
sin häst, »där hafva vi, om jag icke bedrager mig, öken, som
I talen om, svåger Ture!»
»Den ensamme ryttaren där?» sporde Magnus Bengtsson.
»Han synes mig hafva helt annat att tänka på än att lyfta
sin hand mot Sveriges riddare. Är det någon af bönderna?»
Längst bort vid en krökning af vägen syntes en ensam
ryttare komma ridande. Han skred långsamt framåt vägen.
Hans häst gick fot för fot, och han syntes försänkt i djupa
tankar. Tyglarna hängde lösa på sadelknappen, och armarna
lågo i kors öfver bröstet. Han bar en mörk dräkt och på
hufvudet en svart bredskyggig hatt. Ljusbruna kragstöflar
betäckte hans fötter.
»Ser jag rätt», fortsatte Nils Stensson, »så är det den
lille bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson själf. Upp, ädle
herrar, följen mig, vi taga mannen emellan oss här och göra
honom till vår fånge, om så behöfves. Sedan skall
underhandlingen gå lätt för sig.»
»Jag visste väl, att min kära svåger icke skulle dröja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
