Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta sätt för hvarje halfår skall draga ut, för att stilla en
upprorisk allmoge.»
»Detta är äfven min tanke», utbröt med häftighet Ture
Turesson och slog med handen på sitt svärd, så att det
klingade mot den gyllene sporren på hans fot, »och det skall
vara riksens herrar och män till en evig nesa, om vi längre
skola tåla slikt tal af en uppblåst bonde. Nej, dragen
tillbaka till edra bergshålor och jordkulor och blifven i ro och
låten rikets öfriga inbyggare lefva med fred, det är mitt råd,
det kunnen I rätta eder efter!»
Det flammade till i Engelbrekts anlete, och de bistre
bergsmännen bakom honom ryckte otåligt i sina tyglar. Alla
sutto för öfrigt stumma. Det var, som om man till hälften
häpnat öfver den djärfve riddarens tal, men också som om
man halft om halft skänkt det sitt bifall.
»Icke visste jag», hördes då Engelbrekts välljudande
stämma, »när riksens råd kommo mig till mötes, att jag skulle
hafva att göra med fåkunniga män. Delen I alle den siste
riddarens mening, så är tärningen kastad. I kunnen dock
väl förstå, att I hafven män framför eder. De hafva dragit
ut på fullt allvar, och tomma ord förmå icke ändra deras
beslut. Sägen nu eder mening fort, ädla herrar, innan kväll
vilja vi hafva inneslutit Västerås slott. Jag hör bondehären
komma ... I mågen tillåta mig föra eder af vägen, att den
obehindradt må fortsätta sitt tåg ...»
Grefve Hans, som hittills hade iakttagit tystnad, dels
emedan han hade för sed att icke brådt yttra sin mening,
dels måhända äfven emedan han älskade vid detta tillfälle att
se, huru långt sakerna kunde å ömse sidor drifvas, besvarade
Engelbrekts sista yttrande.
»I ären väl äldst inom riksens råd», sade han, lätt
bugande sig för herr Krister, »och eder tillhör platsen framför
oss alla, fromme fader biskop, men hafver jag rätt förstått
hvad som här blifvit yttradt, så hafva vi kommit liksom på
sidan om hufvudsaken. Mig förefaller det, som om riksens
råd och den ädle bergsmannen voro i hufvudsaken af samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
