- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
53

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närmare intill de äldre herrarne, och i det han gjorde en höfvisk
bugning för dem, sade han:

»För mig, som dock är en bland de yngre i rådet och
således snarare bör lyssna till hvad I, käre fader Krister, och
I öfrige af visdom och erfarenhet talen, för mig synes det,
som den ädle grefvens mening skulle vara den rätta, och så
mycket måtte väl riksens herrar och män nu för tiden råda,
att de kunna afsätta en orättfärdig fogde. Skulle slikt buller
som detta yppa sig, sedan denna orsak till densamma
försvunnit, då skulle jag hellre vilja låta hugga mig i stycken,
än tillåta sådant hafva framgång ...»

»Och hvilken menen I, käre son Karl», sporde herr Krister
tveksamt, »hvilken menen I, att rådet skulle sätta på Västerås
slott i Jösse Erikssons ställe?»

»Den frågan månde den ädle bergsmannen bäst besvara»,
genmälde Karl.

»Så sägen då eder tanke, Engelbrekt!» uppmanade herr
Krister.

»För oss män af Dala skulle ingen vara så kär som
grefve Hans, så vidt han själf vore sinnad att taga sig detta
ärende uppå.»

Herrarne blickade på hvarandra och på grefven.

»Och hvad sägen I därtill, grefve Hans?» sporde
slutligen herr Krister.

»Är det rådets vilja, så skall jag icke hafva något
däremot, tills konungen gifvit sin vilja till känna.»

»Så månde det vara gjordt i en god stund!» sade
Engelbrekt och sammanknäppte sina händer öfver sadelknappen.
»I tillåten mig, ädle herrar, att ledsaga eder in till staden,
där kunna de bref uppsättas, som bekräfta hvad som här
blifvit oss emellan aftaladt och beslutadt.»

Därmed var saken afgjord. Herrarne kunde icke invända
något mot Engelbrekts förslag, och efter en kort stund, just
som skymningen bredde sitt flor öfver skog och dal, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free