Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett slag på skuldran af fångens hand kom fogden att
segna ned.
»Gör fort hvad du har att göra, fogde!» sade han.
»Hvarken jag eller stolts jungfrun har behof af dina råd!»
Agnes skyndade mot dörren, men fogden ilade efter henne
och fattade hennes hand.
»Jag förstår eder mening, stolts Agnes», utropade han
lidelsefullt. »I viljen skynda till eder fader. Det är för
sent, han är icke mera på slottet. Han kan icke rädda den
fångne, som I hafven så kär. Och han skall icke heller
räddas ... Jag svär det, så visst som jag är fogde på
Borganäs slott.»
»Icke ett ord mera, fogde», afbröt honom Herman,
lyftande sina kedjor från golfvet och skyndande fram till
fogden, »låten stolts jungfrun gå fri sin väg, eller jag slår eder
tills döds med edra egna kedjor!»
Fogden såg med ett uttryck af hån på fången.
»Frukta icke, ädle ungersven, vägen skall nog vara eder
hjärtans kära fri», genmälde han, »jag vill blott ännu säga
ett ord, innan vi skiljas, och det ordet må äfven I höra, det
kan gifva eder något att tänka på i edert ensliga fängelse.
I älsken grefvens af Ewersten dotter, nå väl ... äfven jag
älskar henne. I hafven hittills undflytt mig, Agnes, och I
hafven gjort det af vansinnig kärlek till denne bonde. Detta
hinder mellan mig och eder skall försvinna ... Oroa dig icke,
Herman, gången här utanför är fylld af mitt folk, en vink
blott, och din vrede är vanmäktig ... tvinga mig icke att
inför obehöriga vittnen fullborda min mening! ... I talten om
ett löfte, när jag afbröt eder. Äfven jag har gjort ett löfte,
som I skolen höra båda. Innan nästa S:t Hans afton skall
grefvens af Ewersten dotter hvila i Johan Wales famn!
Söken ej undfly mig, Agnes ... mitt löfte skall gå i
fullbordan, så visst som jag nu är herre öfver denne mannens lif.
Tvingen mig icke att offra ännu mera för vinnande af mitt
mål ... I kunnen dock aldrig undgå att blifva min!»
Utom sig störtade Herman fram, för att med ett slag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
